lördag 9 juli 2016

Ännu ett nytt vatten i Bergslagen

Återigen har jag hittat en ny intressant å. Kanske inte hittat direkt, jag har sett den på kartan förut, men det här var mitt första besök där. På google maps valde jag ut en sträcka som såg ut att vara lite "forsig", och det var den. Tyvärr var vattenståndet ganska lågt men det såg ut att vara ett mycket bra uppväxtområde för öringyngel.

Intressant trapp-formation
På första kastet visade en öring att den fanns, den missade flugan och ville inte komma upp något mer. Efter en nedströms vandring till allt grundare vatten gick jag tillbaka och provade uppströms istället. Det blev två fina småöringar innan jag bytte å.
Nästa å är inte mycket att orda om. Det är ett ganska säkert öringställe med massor med små fingerstora öringar. Det finns förstås några stycken om är aningen större, en och annan på ca 20 centimeter tittar upp ibland.
Dagens populäraste flugor - en aning slitna.
I år har jag ofta använt stora buskiga flugor. Det var en flugfiske-guru som sade att de var utmärkta i snabba vatten därför att de syns väldigt bra. Jag kan intyga att de fungerar även i lugnare, om än rinnande vatten, och att även väldigt små öringar tycker att de är attraktiva. Även löjor och annan yt-jagande vitfisk provsmakar ibland.
Det är stor skillnad på att fiska småöring jämfört med att sikta mot de stora klunsarna som vi har i klubbvattnet. Idag körde jag med två olika 6:4-spön (Hayase från Tenkara Centre UK och Try 360 från Tenkara Times). De kan hantera allt jag kan fånga i de här vattnen och är så mycket skönare att kasta med än de lite grövre 7:3-spöna jag använder i klubb-vattnet där man bl a planterat in regnbågar. 
Franska spön, redo för klunsarna i klubbvattnet.


 



måndag 4 juli 2016

Öringen har tänder

Jag tog en av de största öringarna jag har fångat igår. En bamsing på 45-50 cm på en buskig torrfluga i en fors. Tyvärr såg jag inte hugget, jag vände bort huvudet och när jag skulle lokalisera flugan igen så pekade linan rakt ner i vattnet. Mothugg, och en fasansfull kamp utspelade sig. Inte för mig, och inte heller för spöt, som för dagen var TKP Expert 365, men för öringen. Faktum är att spöt överraskade mig i hur bra det hanterade fisken. Den tog sig ingenstans och det tog inte alls lång tid att håva den. Överraskning nummer två kom när jag skulle pillra loss flugan. Jag var kanske lite oförsiktig men öringen lyckades nypa till mig över tummen och pekfingret och det blödde ganska rejält. Jag visste förstås att det fanns tänder i en öringmun, men inte att de skulle räcka för att penetrera skinnet på tummen. Nåja, man lär så länge man lever. Öringen simmar fortfarande i ån och tummen läker.


Skärpan är inte den bästa, men det var för fisket jag var där, inte fotograferandet.
På samma spö, och en likadan stor buskig fluga, fick jag också en liten, liten löja. Kontraster.