måndag 28 mars 2016

Äntligen premiär

Årets premiär är den senaste hittills. Arbetet har helt enkelt tagit för mycket tid. Jag ska försöka göra något åt det nu. Men nu är det i alla fall avklarat. Och fisk fick jag.

Jag reste till ett vatten jag hälsat på många gånger förut. Det brukar bli en eller två resor dit varje år. Grusvägarna var ganska torra men det låg fortfarande snö kvar i skuggorna. Åns kanter var isfria så det gick att stå ända framme vid kanten.
Jag hade med mig både mitt franska 7:3-spö och det engelska 6:4-spöt och provade båda. Ganska snart började jag favorisera Hayase-spöt därför att vattnet var smått, träden hade många grenar och jag hade en något kortare och lättare lina på det. Framför allt hade jag en intressantare uppsättning flugor på det kortare spöt. Jag körde med en flytande torrfluga med en upphängare under, en teeny nymph.
 
Jag hade provat några andra flugor först, men på teeny-nymfen fick jag den första öringen i ett lugnt parti nedanför en fors.
Sedan blev det bara bättre. Jag hittade en solbelyst fläck med lugnt vatten som jag fiskade av med torrisen + upphängaren. Till en början hände ingenting, men sedan fick jag syn på en slända som dansade på vattenytan. Medan ögonen vilade på den, nyfiken på vad som skulle hända, så såg jag i ögonvrån hur min torrfluga försvann. Mothugg, och dags att dra hem den andra öringen, och årets första på torrfluga. På vägen hem skrämde vi den öring som börjat sikta in sig mot den riktiga sländan. Snabbt hem, kroka av öringen och ner med den i vattnet. Klippte bort upphängaren och i med torrflugan igen. Ingenting. Ett nytt kast. Ja, en stor en sög i sig flugan. Ytterligare tre kast, och ännu en öring. Sedan var den ytan avfiskad och det var dags att flytta på sig. Men, ingen mer fisk i den ån.
Jag förflyttade mig till en annan å i närheten. Där var det helt annorlunda. I skogen låg stora isflak och tjock is kantade ån. Själva vattnet var förstås isfritt. Men det var lite svårt att ta sig ända fram.
Jag provade bara några kast där och sedan var det dags att vända kosan hemåt och den hägrande middagen.
En bra dag, en bra start på året. 
Torrt och fint

Två kilometer därifrån

Avslutningsvis vill jag återigen pusha för hullingfria krokar. Jag ser ingen anledning att ha hullingar vid tenkara-fiske. Det är så otroligt smidigt och enkelt att avkroka en fisk om det inte finns någon hulling.