söndag 30 mars 2014

The show must go on

Den tråkiga inledningen på helgen till trots så hann jag med en lite längre fisketur under lördagen. Återigen var det ett klubbvatten som fick äran att agera värdplats. Jag var här även för en vecka sedan, men sedan dess har vattnet sjunkit undan 30-40 centimeter, och snart är det bara i mittfåran som vattnet strömmar på med lite fart. Det gjorde valet av fluga och fiskemetod lite chansartat. Min ringa erfarenhet att fiska med flugor visar sig tydligast när det är så här. De lite mer stilla områdena lockade till sköna kast med torrflugor, medan högvattnet och temperaturen talade för nymfer. Det blev både och, men dagens fisk, den fick jag på djupet.
Förra veckan var bråten rakt fram bara en översköljd nacke.
Den perfekta fiskedagen till trots var det alldeles tomt när jag kom till vattnet. Men efter att jag bytt om och tagit mig ut och börjat fiska dröjde det bara 10 minuter innan det började smälla i bildörrar. Själv hade jag dragit mig till höger i vattnet och fiskade i det lite lugnare området. När fiskekollegan kom tog han plats kanske 10-15 meter till vänster om mig och satsade på den ganska mycket mer strömmande vänsterfåran. Till min stora förtrytelse tog det inte många minuter för honom att dra upp en liten öring.
Det är skillnad på att flugfiska med rulle och med toppknutet. Jag tror att de fiskemetoder som står till buds för ett tenkara-spö kan man också utföra med ett rullspö - kanske inte alltid med samma teknik, men ändå. Däremot kan en tenkarafiskare inte göra allt som en rullfiskare kan, t ex att mata ut mer och mer lina till en streamer i en stark ström. Men, som alla vet så är det inte materialet och metoden som fångar fisken, det är fiskarens skicklighet som gör det. Nästan alltid i alla fall.
En flugfälla avslöjad!
Nåväl, för att slippa vara avundsjuk på kollegans fiskelycka bytte jag fiskeställe utom direkt synhåll. Jag provade både Klinkhammer och streamers, i både stark och svag ström. Återigen påmindes jag om hur skönt det är att kasta tyngdlösa torrflugor med ett Tenkaraspö. Det är aldrig samma sak med förtyngda flugor, inte alls samma sköna känsla. Tyvärr visade det sig att det var en liten tyngre fluga som var dagens vinnare. 
Innan jag valde att gå hem för dagen gick jag tillbaka till startplatsen, och den här gången valde en ganska häftig öring på ca 40 centimeter att komma upp och hälsa på. Även om jag är säker på att öringen inte menade det så, så upplevde jag det som en påminnelse om att den här ån är riktigt, riktigt bra och att jag måste komma tillbaka så fort jag kan.
Det ska också bli riktigt spännande att gå här med torrflugorna lite senare på året.

fredag 28 mars 2014

Mitt första spöbrott

Dagens eftermiddagstur blev kortare än planerat. Jag råkade ut för mitt första spöbrott. Annars var det en utomordentligt fin eftermiddag. Solen syntes på himlen och temperaturen var runt 10-11 grader. Vårfloden har börjat sjunka men fortfarande är det väldigt mycket vatten i åarna häromkring. Det är absolut på rätt väg, men inte framme än. Jag har 3 vatten som jag alternerar vid, tre vatten med helt olika kvalitéer och innehåll. Jag har ett klubbvatten där det sätts i fisk, både regnbåge och öring. Jag har ett stort och starkt rinnande vatten i anslutning till en sjö med ibland ganska stor öring. Och slutligen vattnet jag åkte till idag, ett lite mindre skogsvatten med mindre fiskar i. Finns det liten fisk så kan det finnas stor, är min filosofi här. Dessutom rinner den här ån ut i en sjö där man tidigare planterat in Brunnshytteöring, och det finns inga definitiva vandringshinder mellan min plats och sjön. Det är tillåtet att drömma. I vanliga fall, speciellt vid sommarens lågvatten är det ganska lätt att hitta småvuxen fisk. Nu, i högvattnet, provar jag lite andra ställen, med drömfisken i tankarna förstås.
Drömsyn?
Jag hann förstås fiska en hel del innan det oturliga hände. Det var liksom upplagt för en perfekt dag. Det fanns sol och värme i luften. Vattnet var högt men inte ilsket och aggressivt. Det fanns många intressanta platser att fiska av. Vid vanligt lågvatten vet jag att det inte kan stå någon fisk där, men i det lite högre vattnet kanske någon lite större öring har dröjt sig kvar och tagit plats. Planen var förstås att gå vidare uppströms och in i den riktiga skogen, men så långt kom jag inte idag.
En plats att tillbringa timmar på.
Under de första 30 minuterna hade jag förflyttat mig 10-20 meter uppströms (det är så svårt att bara gå ifrån ett så vackert fiskeställe) och fastnat en gång i bottnen. När det andra botten-nappet kom skedde också det onämnbara, det som inte får hända. Med spöt i ena handen, och linan i den andra försökte jag dra loss kroken från där den hade fastnat. Då knakar det bara till och förvånat har jag lite för mycket löslina i handen. Jag inser då att spötoppen gått av. Stor sorg och olycka. Jag fick förresten inte heller loss flugan från botten men det räknas nästan som en del i arbetet. 
Som extra grädde på moset så var det också första gången i år som jag inte hade ett reservspö med mig - jag skulle ju inte testa nånting utan bara njuta av dagen. Så där står jag ute i vattnet i vadarbyxorna, med massor av sol kvar av dagen, och måste börja packa ihop och åka hem. Inte en helt optimal tur alltså. Å andra sidan kan jag nu spendera några extra minuter med min älskade familj. Inget ont som inte har något gott med sig. 
Inte så illa, egentligen.
En reservdel har redan beställts och levereras inom kort. På't igen bara.


söndag 23 mars 2014

TryTenkara från Tenkara Times

Hela helgen har jag använt mitt nyaste spö, TryTenkara 390 7:3 från Tenkara Times. Jag har hunnit med två turer till ett lokalt rinnande klubbvatten, och en tur på gräsmatten i snålblåsten. På gräsmattan kände jag på olika lintyper och hur spöet kastade med dem. Trots en kall sidvind fungerade level-linorna utmärkt. Jag kom fram dit jag siktade med både storlek 3 och 4 på linan.
Try-spöet in action.
Jag tillbringade två eftermiddagar vid ån. Dag 1 använde jag linstorlek 3 och dag 2 linstorlek 4 (det blåste lite mer). Jag provade några kast med backinglinan från Guideline också, men den passade inte alls i det snabbt rinnande vattnet. Dels blev den tung och dels fick vattnet lätt tag i linan och drog iväg den på egna äventyr fast jag försökte lyfta den över ytan så mycket jag bara kunde. Vinden gjorde inte hanteringen lättare.

Vad kan man säga om det nya spöt? Förutom vikt, längd och färg, vilka man kan läsa sig till på hemsidan? Jag börjar med det negativa. Finishen och färgen på spöt gjorde att det vid den första anblicken såg lite plastigt ut. Lilian-strängen var också ovanligt lång. 
Resten jag har att säga är bara positivt. Den långa lilian-strängen var en mycket angenäm överraskning när linan monterades. Och så fort jag fick upp spöet i handen insåg jag att det var allt annat än plastigt. Ett rejält bottennapp, ett besök uppe i ett träd, och en stor öring bevisade det också. Spöet svarade också väldigt bra på öringens ryck och det kändes inte ens nära att jag skulle behöva ge mig för öringen. 
Min enorma öring.
Precis som utlovat var spöet lätt. Antalet gram säger iofs inte så mycket. Det är mer hur de är fördelade som är det viktiga. I fallet med Try-spöet så måste jag säga att det var mycket bra fördelat. Utan några som helst problem (förutom bottennappet då) så fiskade jag flera timmar, med både höger och vänster hand. Inte en enda gång tänkte jag på att spöet var någonting annat än en förlängning av armen. Som jag nämnt tidigare var det skönt att kasta med. Spöt är tillräckligt styvt för att smidigt kan styra linan dit man vill ha den. Inte heller oscillerar toppen nämnvärt efter kastet. Även med lätta torrflugor kunde jag lätt sträcka ut hela linan.
Vill du ha ett långt Tenkara-spö som tål lite större fisk och är skönt att fiska med så TryTenkara 390 avgjort ett bra köp. 

Öringen återfick förstås sin frihet. Och eftersom jag inte hade någon hulling på kroken så behövde jag inte ens lyfta upp fisken för att lossa kroken. Det var bara att försiktigt föra ned handen efter linan, fatta kroken och lyfta bort den. Jag tror knappt att öringen märkte när jag tog bort kroken. 

lördag 22 mars 2014

Tester

I min hand har jag ett oanvänt spö från Tenkara Times, mitt sprillans nya Try 390. Det är ett 7:3-spö, dvs nedersta 7 tiondelarna av spöt är lite styvare än de översta 3 tiondelarna.
Jag har läst mycket gott om spöt, bl a hos Teton Tenkara, och nu har jag det hemma hos mig, redo för hårda tester. Redan igår förberedde jag hur jag skulle testa spöt genom att mäta upp och göra iordning de linuppsättningar jag vill prova. Jag har också valt ut de flugor som jag ska provkasta med, allt från lätta torra flugor till rejält förtyngda, och naturligtvis ett annat spö att jämföra med. Om nu bara vinden mojnar så ska jag gå ut på gräsmattan och prova linor.
Dagens linor
Förhoppningvis får jag avsluta dagen med några timmar ute vid vattnet. Vi hade ett rejält snöoväder för bara några dagar sedan, och det allra mesta har smält bort av de varma vindarna som blåst. Förhoppningsvis är både temperatur, vind och vattenläge på min sida.

Morgondagen

Till min stora glädje har jag också fått både klistermärken och tygmärken från Sportfiske för morgondagen.
Året har börjat bra! 

söndag 16 mars 2014

En söndagstur

Helt plötsligt händer det! Det finns tid över och det är fortfarande ljust ute. Trots att gårdagen avslutades med snöblandat regn, och förmiddagens temperatur varit väldigt låg så blev eftermiddagen hyfsad. Det var inte mer än 5 plusgrader kallt när jag kom iväg.
Det är fortfarande onormalt mycket vatten i ån. Vårfloden är inte över än. Dock hade vattnet sjunkit några centimeter sedan jag var här senast. Eftersom jag inte hade några vadare med mig, och strandremsan är icke-existerande, så blev det många spöfällningar och klättringar bland träd och i lera för att ta mig mellan de små hålen i strandvegetationen.
Jag har slutat att använda EZ-keepers eftersom de är lite pillriga att få fast på spöet, och så är jag rädd att tappa dem hela tiden. Istället har jag lindat upp linan på handen när jag har transporterat mig och spöet bland träden. Idag märkte jag att längre promenader hann kyla ner fingertopparna ganska rejält. Jag har sett hemmagjorda linhållare, tillverkade av knappar och resårband, som jag nog ska prova att göra själv. Jag ska bara jag lyckas ta mig till en sybehörsaffär...
Idag använde jag ett 390-spö och Guideline-linan. Då jag ägnade min timma vid ån helt åt torrflugor så blev jag påmind om hur tung linan. Den är riktigt kastvänlig - men när jag lyfter linan över vattenytan drar den hem flugan lite väl mycket.
Ibland kan man sakna en bäver.

torsdag 13 mars 2014

Högt vatten

Jag hann med ett besök vid den närmaste älven idag. Jag fick lite tid över mellan arbetsdagens slut och kvällens inträde. Då både förra helgen var, och den kommande helgen är, fullbokad så kände jag lite panik över att inte hinna ut någonting nu när vädret har varit så fint.
Även om jag inte har sett snö på länge nu, känns det som, så är vattnet fortfarande högt. Trots att vännerna pratar om kläckningar tycker jag inte riktigt om att fiska i högvatten. Idag gick jag i alla fall ut med torrflugorna och lyckades hitta några platser där vattnet tog sig relativt makligt framåt istället för att forsa helt vilt.
Man kan undra hur många fler vårfloder den där ön kommer att överleva.
Om vädret och vårfloden håller i sig funderar jag på att ta med mig det minsta spöet och se om jag hittar någon bäck med intressant innehåll. Jag har hört rykten om en bäckröding-lokal i närområdet.
Solnedgång över vårfloden
Facebook är ganska användbart. I vänkretsen blir det fler och fler intresse-sidor, eller facebook-grupper som de också kallas. Dels finns det en sida för Tenkara Sverige som ni kan använda för att kommentera då bloggen inte är så smidig för sånt. En av mina favoritgrupper är FISKE OCH FISKEVÅRD I BERGSLAGEN där en hel del intressant information, kända namn och snygga bilder dyker upp. Bor ni i närområdet så passa på att besöka den.
En annan väldigt aktiv grupp som jag brukar besöka är Oreälvens vänner - då den ligger inom min räckvidd och syftet med gruppen är gott, så gillar jag den.
Kamouflagefärgad utrustning, det är bara att vänta på rätt omgivning.


lördag 1 mars 2014

Vinterfisketur

Fastän temperaturen bara pekade på någon plusgrad och det var sporadisk nederbörd så var jag tvungen att åka och känna på vattnet. Det är ju i princip bara på helgerna som ledighet och dagsljus sammanfaller.
Skönhet man bara(?) hittar i Bergslagen.
Inte helt oväntat har de senaste dagarnas töväder lett till vårflod. Det är härligt att se så mycket vatten i "älven" men samtidigt blir det mycket svårare att ta sig fram med ett långt spö i handen, själva strandremsan har försvunnit och skogskanten har flyttat ut i vattnet.
Vattnet är inte bara mycket högre än vanligt, det är bredare också.
Vårflöden inbjöd inte till något avslappnande torrflugefiske. Idag fick jag släppa i nedtyngda nymfer i det forsande vattnet. Med begränsat rörelseutrymme och snabbt passerande vatten hann jag faktiskt hunnit fiska klart samtidigt som snön började falla och det var dags att åka hem.

Glitterbomber till nymfer.
Jag passade på att testa en nyligen införskaffad lina också. Då jag provat Micron Backing från Guideline, men funnit att den förvisso är skön att kasta med men jag upplever den som tung när jag fiskar torrt, så har jag letat efter tunnare alternativ. Nu har jag provat den mycket tunnare Climax Dacron Backing, men inte heller den är jag nöjd med. Den känns väldigt stel och är inte alls skön att kasta med. Den duger gott till fiske med nymf, som jag ändå inte upplever som speciellt givande (det kanske kräver upplärning och tillvänjning innan man uppskattar det).
Två testlinor.
Kort sagt:
Guideline Micron Backing fungerar att fiska Tenkara med, både vått och torrt. Den kastar utomordentligt bra, men är onödigt tung i hanteringen.
Climax Dacron Backing är inget jag rekommenderar för Tenkara-fiske, men då jag redan har köpt in linan så ska jag ge den fler chanser, den kanske känns bättre när vädret är varmare.