På jungfruelig mark

Den senaste fisketuren ledde mig till en liten 2-meters bäck i skogen. Jag har förvisso varit där tidigare, men aldrig fått någonting. Jo, jag har varsat fisk, och fått några ryck i flugan, men jag har aldrig sett något ovanför ytan. Tanken den här gången var att ta reda på vilken sorts fisk det var (innerst inne drömde jag som vanligt om att hitta en, för bäcken, enorm öring).
Precis när jag parkerar bilen så börjar regnet att ösa ner. Som tur är har jag radio i bilen och en allsvensk omgång pågick, och när första halvlek var slut så hade regnet avtagit så pass att jag kunde gå ur bilen. Regnjacka är overkill.
Jag kunde i alla fall konstatera att vattnet stod mycket högre nu än förra gången jag var här. Det gav lite mer tryck i småforsarna som fanns. Jag fiskade med en liten kopparförstärkt tenkarafluga (stl 12) som oftast bara fick driva i strömmen. Jag följde skogsbäcken från vägen tills den planade ut och blev lugnflytande. en sträcka på kanske 150 meter, fast alla som har följt en skogsbäck vet att det känns som säkert en kilometer.
Resultatet då? Nada, ingenting och inte en enda fisk. Inte ens ett hugg. Fast jag fick med mig en keps full av nykläckta kantareller - det tyckte frugan om = fler besök vid skogsbäckar framledes.

Det är inte många meter man kan svinga linan

En hårt kopparlindad Zoidy-fluga med silkesöga och tafsring